Att inte vilja se: 4 (Det stora århundradet)

Utanför Sveriges gränser dånar den världsbrand som med tiden ska komma att kallas Andra världskriget. För Lauritz, den äldste av bröderna Lauritzen, blir det allt svårare att undvika att ta ställning.

Familjens största ekonomiska tillgångar finns i Tyskland, liksom barnens morföräldrar. Men Tyskland har också ockuperat brödernas hemland Norge. Lauritz äldste son Harald är officer i SS och stationerad i Oslo. Äldsta dottern Johanne arbetar inom den norska motståndsrörelsen, hans andra son är officer i den svenska flottan och yngsta dottern förefaller vara någon sorts spion.

Kriget är inte bara på väg att slita sönder Europa utan också hela familjen. Och varje gång det ser ut som en ljusning blir det bara värre. Inte ens i det idylliska Saltsjöbaden långt från slagfälten kan man längre skydda sig mot mörkret. Till slut handlar det bara om att överleva - fysiskt och moraliskt.

Jan Guillous romansvit Det stora århundradet är en berättelse om 1900-talet - mänsklighetens största, grymmaste och blodigaste århundrade. Hittills har Brobyggarna, Dandy och Mellan rött och svart utkommit.

"Guillou behärskar sitt hantverk från inledningsmening till slutpunkt, inklusive vidhängande cliffhanger. "
Nils Schwartz, Aftonbladet

"Jag kan inte säga det enklare eller entydigare: Missa den inte! Läs romanerna!"
Gefle Dagblad

"Det måste sägas att Guillou i ingenjör Lauritzen har skapat en trovärdigt mångdimensionell gestalt. Guillou skriver klart och snyggt ..."
Dagens Nyheter

"Lauritz har under roman-svitens gång förvandlats från en fullfjädrad hjälte hämtad från sagornas värld till en människa med verklighetens såväl eftersträvansvärda som förkastliga egenskaper. Bra jobbat, Guillou! Det bådar gott inför fortsättningen."
Östgöta Correspondenten

"Jan Guillou skriver känslofylld samhällshistoria Det stora århundradet växer!"
Norrköpings Tidningar

"Vi som följt Guillous romanbygge kan bara imponeras. Den här serien blir bara bättre och bättre. Guillou skriver med lätt och varlig, i sina stunder, ömsint hand."
Västerviks-Tidningen